hysteri
sitter och glo som en idiot på väggen vi en gång målade,
sliter ner bilder, saker som påminner om oss.
paniken är redan där, gråter och spyr över maten som
vi en gång åt. allt påminner, finns inte en gata där vi inte vart.
men vad är det som gör ondast.. mest allt vi skulle gjort.
jag vill inte vara här, och det dödar mig att det finns så
mycket jag kunde gjort annorlunda. men nu är vi redan här.
Kommentarer
Trackback