kära yoda
Fick oss som sagt en fin schäfer på 6 månader dagen innan julafton, vid namn Yoda. Döpt som den gröna saken i star warz har jag fått förklarat för mig. Yoda har växt upp i en liten by på knappt 800 invånare, vilket gör det sociala steget lite jobbigt (Ja, till och med emmaboda är stort nog ibland) Men inte för att glömma han är uppvuxen hos en polis, tillsammans med en annan polishund så är därför väldigt trevlig och reagerar snabbt på kommando.
Men så finns det den jävla irriterande gubben med sin fula svarta hund som förstör varenda promenad för mig (ja det är klart jag jämt ska möta honom).. Den senaste veckan har vi kämpat förfullt med Yodas sociala bit, och lättlärd som han är så har han redan slutat skälla på andra hundar, vilket var ett problem i början. Men den jävla gubben fattar inte att när jag står och leker hundbruksklubb och gör precis som jag lärt mig att jag ska göra, då är det inte läge att börja prata, sticka fram nosen och vara så äckligt jävla nyfiken. Min kära hund blir då ännu mer nyfiken, jag vara trevlig och prata med honom samtidigt jag ska få min kära hund att sätta sig lugnt vid min vänstra sidga a och sluta skälla. Jag hatar verkligen människor som skaffar sig krävande hundar utan att klara av det, så ser jag själv ut som en sådan idiot! Och stackars gubbe som egentligen bara vill vara trevlig, men NEJ det passar inte just nu!
Kan ju även tillägga att det var blankis som gömde sig under det lilla lagret snö vi har kvar, så hej å hå! Mitt i allt flyger jag på röven och hundfan tro jag vill leka och börjar brottas förfullt med mig mitt ute på gatan, fan jag måste verkligen se ut som en idiot.
Söt pojkvän+söt hund. Nu ska jag in i duschen, ciao.
/S
Kommentarer
Trackback
